Normalt är mina  Just nu på himlen-sidor kopplade till förutsägelserna för ISS-passager, och motsvarar sällan månadssidorna på Himlascener. Denna månad är inga ISS-passager aktuella, så det skulle egentligen räcka att hänvisa till april-sidan på Himlascener. Denna är dock skriven långt i förväg (hela året 2021 var färdigt i februari 2020), så jag skriver ändå lite ny text nu när det känns aktuellt på riktigt.

Med sommartiden har stjärnskådande blivit ett ganska sent nöje, men åtminstone i södra Sverige blir det ännu mörkt. (I norra Norrland börjar de ljusa sommarnätterna redan i slutet av april). Månen är till en början ur vägen, och man kan få en sista glimt av Orion och vinterhimlen. De flesta planeterna befinner sig på fel del av ekliptikan, men Mars finns att följa ett bra tag till. Den rör sig snabbt uppåt vänster, och passerar 13-14/4 ”ekliptikans port” mellan Oxens horn, se Himlascener. På väg in i Tvillingarna når den sin nordligaste deklination, och fortsätter att hålla undan för solen. Den 26-28/4 passerar Mars nära ovanför den stora stjärnhopen M35, som man kan se om man tittar med en fältkikare.

I mitten av månaden är månen är tillbaka, med vackra himlar 14-17/4. Den 20/4 är månen halv nära Praesepe, men man måste ha fältkikare för att se hopen i det starka månskenet. Den passerar ganska långt ovanför Regulus den 22/4 och Spica den 25-26/4. Nästa natt (26-27/4) är det fullmåne och är efter den 29/4 är månen osynlig på kvällstid. För mer detaljer se Himlascener.

Nästa chans att se rymdstationen ISS kommer inte förrän i maj, men då blir det en ”dubbelserie” (morgon+kväll) som varar tre veckor.

Till att börja med har vi månfria kvällar med Orion och vinterhimlen i sydsydväst vid 20-tiden. Mars passerade som närmast Plejaderna den 3/3, och rör sig vidare upp åt vänster, ovanför Hyaderna. Den är fortfarande nästan lika ljus som Aldebaran och passerar intressant nära stjärnan 37 Tauri den 9-11/3. När månen kommer tillbaka blir det vackra kvällar den 18/3 och 19/3, se Himlascener. Månen är halv ovanför eta och my i Tvillingarna, och blir sen allt mer störande. Kring midnatt 28-29/3 passerar fullmånen nära ovanför Porrima (gamma i Jungfrun), men man måste ha fältkikare för att se stjärnan, se igen Himlascener.

I slutat av mars kan vi i en dryg vecka se rymdstationen ISS passera på kvällstid. Tiderna här är för Värnamo, men man kan få exakta data för den egna orten på heavens-above.

dat         kl         höjd           dat       kl        höjd
21/3    20.21    23          22/3    19.34     21
.                                                   22/3    21.08    19
23/3    20.23    30           24/3    19.35     28
.                                                   24/3     21.10     23
25/3    20.24    32           26/3     19.37    32
.                                                   26/3     21.12     21
27/3    20.25    27           28/3     20.38     30
29/3    21.27    20           30/3     20.39     24

Lägg märke till tidsförskjutningen med en timme efter växlingen till sommartid den 28/3. Sommartiden och våren gör sedan stjärnskådande till ett allt senare nöje, och det är knappast lönt att gå ut före klockan 22. Den avtagande månen finns nära Antares på morgonen den 2/4 (se Himlascener), men blir sedan allt svårare att se på mörk himmel på grund av ekliptikalutningen.

Mars och ISS

Månen är i nedan, så på kvällstid kan vi se på Orion och vinterhimlen utan ljusstörning. Mars är den enda synliga planeten, men den lyser fortfarande starkare än Aldebaran medan den rör sig framåt genom Väduren (Aries). Man kan lättast märka rörelsen från en kväll till nästa när planeten passerar nära stjärnor. I Himlascener pekar jag t.ex. på passagen av pi Arietis den 5-6/2 och delta Arietis den 15-17/2. Det är fortfarande mörkt vid 6-tiden, och den morgonpigga kan från södra Sverige  se Antares (i Skorpionen) rakt under (6/2) eller rakt till höger (7/2) om en tjock avtagande månskära. Titta i sydost omkring 06.15, (bild på Himlascener).

Månen är tillbaka som vacker kvällsskära med jordsken den 13/2 och 14/2. Den passerar som halv nära Mars den 18/2 och 19/2, och börjar sen bli mer störande. Fasen ökar när den vandrar genom Tvillingarna och Kräftan, men den är inte full förrän i Lejonet den 27/2. Mars når Oxen i månadsskiftet och är ganska  nära Plejaderna 2-5/3, se Himlascener. Månen är nu åter ett morgonobjekt, och vi kan se den nära beta i Skorpionen den 5/3, se igen Himlascener.

I månadsskiftet februari/mars kan man på morgonhimlen också se en omgång ISS-passager. Tidtabellen är som vanligt för Värnamo, med mer information på heavens-above.
dat         kl      höjd            dat        kl      höjd
23/2   06.24   20           24/2   (05.37   16)
25/2   06.26   27           26/2    05.38    24
27/8   04.51   20           28/2    05.40    30
1/3      04.52   27              2/3    04.06    20
.                                                    2/3     05.41    32
3/3      04.53   32              4/3     04.07    24
.                                                     4/3    05.42    28
5/3      04.54   30               6/3    04.08    25
.                                                    6/3     05.43    21
7/3      04.56   24               8/3    04.09    21

Merkurius och ISS

Efter att vi hela hösten varit bortskämda med fyra ljusstarka planeter får vi nu i början av januari nöja oss med en enda. Så fort det blivit mörkt syns Mars som en ljusstark stjärna under Väduren i söder, medan Jupiter, Saturnus och Venus alla är osynliga nära solen. Men vinterns stjärnhimmel är också sevärd, och vi har en vecka utan måne på kvällstid att beundra Orion med omgivningar. (Tyvärr kanske det inte räcker med en vecka under den kompakt gråmulna himmmel som så länge täckt södra Sverige…)

På morgnarna vid 7-tiden kan vi se en avtagande halvmåne nära Porrima (gamma i Jungfrun) den 5/1 och sen en krympande skära nära alfa i Vågen den 8/1 och ovanför Antares den 10/1. Den 15/1 är månen tillbaka på kvällstid som en vacker skära med jordsken, i sydväst omkring 17.15. Skäran växer kväll för kväll, och fram till halvmånen den 20/1 kan man ta den som dekoration. Nästa kväll står den vid Mars, och blir sedan successivt mer dominerande. Fullmånen kommer den 28/1 i Kräftan, och inte förrän i början av februari går den över till att vara ett morgonobjekt. Vi ser den ovanför Spica den 3/2, som avtagande halv i Vågen den 4/2 och 5/2, och lågt ovanför eller till vänster om Antares den 6/2 och 7/2. Eftersom det fortfarande är vintermörkt kan en se måne plus stjärnor åtminstone fram till 06.30.

Den som bor i södra Sverige har årets första chans att se Merkurius på kvällstid (med en andra chans i maj). Mellan 20/1 och 30/1 kan en omkring 17.30 se Merkurius som en ensam stjärna lågt över horisonten i västsydväst. Och om en vill ha sett också planeten Uranus (om än bara som en stjärnprick i fältkikaren) så fungerar Mars som vägvisare den 20/1 eller 21/1, se bild på Himlascener.

Även rymdstationen ISS gör en serie kvällspassager. Tiderna här är för Värnamo, men en kan lätt få data för sin egen ort på heavens-above.

dat           kl        höjd           dat        kl       höjd
22/1       18.45    18          23/1     19.32    16
24/1       18.46    26          25/1     17.58    23
.                                                     25/1      19.33    20
26/1       17.11    19           27/1     17.59    29
26/1       18.47    31           27/1     19.34    21
28/1       17.11    26           29/1     18.00    32
28/1       18.48    31           29/1     19.35    19
30/1       17.12    31           31/1     18.00    29
30/1       18.48    26
1/2          18.49    18             2/2      18.01    22

Jupiter ifatt Saturnus

I skymningen är det nu paret Jupiter/Saturnus som drar blickarna till sig. Jupiters 12-årsvarv kring solen kombinerat med Saturnus 30-årsvarv betyder att de två jätteplaneterna möts bara vart 20:e år. Denna gång passerar Jupiter också ovanligt nära, bara 6 bågminuter under Saturnus den 21/12. Planeterna ligger mindre än en måndiameter från varandra hela veckan 18-24 december, och är ett spännande mål med blotta ögat, fältkikare eller teleskop. Problem nummer ett är att paret befinner sig både nära solen och på låg deklination, dvs man måste titta lågt i sydväst redan  omkring 16.30. I  Norrland får man titta ännu tidigare, och längst i norr är det tyvärr svårt att se något alls. Problem nummer två är det eländiga vädret, där det lätt kan gå två veckor utan klar himmel, så att även vi i söder missar allt det roliga. Efter den 21/12 ökar avståndet mellan planeterna igen, nu med den snabbare Jupiter till vänster. Paret går ner tidigare och tidigare, och kan knappast ses efter 3 januari. (Ekliptikans vårlutning gör dem faktiskt sedan osynliga från Sverige i ett halvår fram till juli 2021!). På den tidiga kvällen ser vi också Mars högre upp i söder. Den lyser ännu hyggligt starkt i ett annars stjärnfattigt område mellan Fiskarna och Väduren. Venus sjunger på sista versen som morgonstjärna, men syns fortfarande lågt i sydost vid 07-tiden. Den 10-12/12 ser man en successivt smalare månskära ovanför till höger om Venus, men den riktigt smala skäran nedanför till vänster den 13/12 kan bara ses från södra Sverige, se Himlascener.

Meteorsvärmen Geminiderna, med maximum kring Lucia, har på senare år gett många stjärnfall. I år är alltså månen helt ur vägen, så det kan vara lönt att titta nätterna 12-13/12 eller 13-14/12. Man måste dock hitta ett mörkt ställe med fri sikt åt många håll, och vara så varmt klädd att man kan stanna ute en timme eller så. Utom de stjärnfall man då ganska säkert ser kan man njuta av vinterns fina stjärnhimmel, med Orion i spetsen.

Månen kommer tillbaka den 17/12, sevärt nära Jupiter och Saturnus, se Himlascener. Fasen ökar successivt, och vi ser den två tredjedels full under Mars den 23/12. Fullmånen står högt i Tvillingarna den 29/12, och en fortfarande stark (85% full) avtagande måne syns ovanför Regulus den 2/1. Efter den 5/1 går månen inte upp förrän efter midnatt.

På morgnarna mellan jul och nyår kan vi också se rymdstationen ISS göra en serie passager, enligt följande tidtabell för Värnamo. Detaljer för den egna orten finns på heavens-above. De tidiga passagerna kring 05.45 är mest intressanta eftersom man då ser satelliten komma ut ur jordens skugga en bit upp på himlen.

dat           tid       h                      dat       tid       h
22/12    7.19     20
24/12    7.20     27            25/12    6.31     24
26/12    5.45    20             27/12    6.33     30
26/12    7.21    32
28/12    5.46    27             29/12    6.34     32
28/12    7.22    31
30/12    5.47    31             31/12    6.35     28
30/12    7.23    25
1/1          5.48    30                 2/1       6.36     21
3/1          5.49    23

Fem planeter och ISS

Om någon novembermorgon mot förmodan skulle vara klar har man fortfarande en god möjlighet att se Merkurius, den i särklass svåraste av de fem ljusa planeterna att få syn på. Omkring klockan 06.30 ser man direkt den strålande Venus i sydost, med stjärnan Spica först under och sedan till höger eller ovanför. Den 17/11 är Venus som närmast Spica, som syns nedanför till höger. Till vänster, längre ner mot horisonten, finns Merkurius. Den sjunker dag för dag, och blir osynlig efter ungefär 21/11. Även Venus sjunker sakta, men förblir väl synlig. Den 4/12 står den bara ett par grader från alfa i Vågen (med det roliga namnet Zubenelgenubi). Paret syns lågt i sydost omkring 06.45, och med fältkikare kan man se att alfa är en trevlig gles dubbelstjärna.

Det tre övriga ljusa planeterna är lättare att se. På den tidiga kvällen (före klockan 18) är Jupiter och Saturnus ett alltmer slående par i sydsydväst, nu mindre än 4 grader från varandra. En röd och fortfarande ljusstark Mars finns högre upp på himlen i sydost, och den stiger sedan uppåt medan Jupiter och Saturnus går ner. När Mars nått som högst i söder omkring 20.30 börjar man se också Orion och vinterhimlen. Den som har en bra fältkikare kan man spana efter komet C/2020 M3 (ATLAS) som den 14-16/11 råkar finnas i samma synfält som Bellatrix, den övre högra stjärnan i Orions rektangel. Kometen syns bara som en svag ljusfläck, och kommer inte att bli synlig för blotta ögat. Om man vill ha något enklare är det en bra tid för Andromedagalaxen (M31). Den står högt på himlen ungefär rakt ovanför Mars, och kan från en mörk plats lätt ses med blotta ögat, trots avståndet 2,5 miljoner ljusår.

Unngefär 18/11 börjar månen synas igen, och den 19/11 står en tjock månskära nära under Jupiter och Saturnus. Den iögonenfallande trion syns lågt i sydsydväst efter klockan 17. Sedan vandrar den växande månen framåt från kväll till kväll, och gör slut på spaningen efter M31 eller komet ATLAS. Månen passerar den 25/11 som 80% full ganska långt under Mars, och är full nära Aldebaran den 30/11. Som 62% avtagande kan vi den 6/12 se den lågt i ostnordost nära Regulus redan vid 22-tiden, men den blir sen ett mer utpräglat morgonobjekt. Se vidare Himlascener.

Rymdstationen ISS gör en trevlig serie kvällspassager, ungefär enligt denna tidtabell för Värnamo. Detaljerade tider och kartor för valfri ort kan man få på heavens-above.

dat               kl         h               dat            kl       h
24/11   18.09     19
26/11   18.10     27        27/11    17.23      23
.                                                    27/11   18.57      20
28/11   16.35     19        29/11     17.24      30
28/11   18.11     32        29/11     18.58      20
30/11   16.36     27           1/12     17.24      32
30/11   18.12     31           1/12     18.59      18
2/12      16.37    31            3/12     17.25       28
2/12      18.13    25
4/12      16.37    31            5/12     17.26      22
6/12      16.38    25
8/12      16.39    18

Fem planeter

Vi ser hela hösten tre ljusstarka planeter på kvällarna, och i november både Venus och Merkurius på morgnarna. På den tidiga kvällen ser vi Jupiter och Saturnus allt närmare varandra lågt i sydväst. Mars var i opposition den 14/10, och syns bra hela natten. Bland de svaga stjärnorna i Fiskarna lyser den starkare än Jupiter, med karakteristiskt rödaktigt sken. Månen börjar synas omkring 20/10, passerar knappt halv nära under Jupiter 22/10 och som nästan full under Mars den 29/10. Fullmånen kommer 31/10 i gränsen mellan Väduren och Valfisken, och när den åter minskar i fas rör sig månen allt längre norrut på himlen, så att den går upp före klockan 22 ända fram till 7/11.

Innan sommartiden upphör (25/10) räcker det att titta före klockan 7 för att se den strålande Venus i ostsydost, sen blir det före 6 som gäller. Den 1/11 passerar Venus inom en halv måndiameter från stjärnan Zaniah, eta i Jungfrun. Planeten lyser 1400 gånger starkare än stjärnan, så det behövs en fältkikare för att se dem tillsammans. Från ungefär 3/11 kan vi under Venus också se Merkurius. Den är lätt att hitta, eftersom den fram till den 8/11 står nästan rakt till vänster om stjärnan Spica, som också finns nedanför till vänster om Venus. Senare rör sig Venus ner mot Spica, medan Merkurius sjunker undan ner mot vänster. Den 13/11 är morgonhimlen extra sevärd, med Venus, månen, Spica och Merkurius alla tillsammans i ostsydost vid 6-tiden, se Himlascener.

I en vecka kring månadsskiftet gör också rymdstationen ISS en serie morgonpassager. Tidtabellen är för Värnamo, men detaljer för andra platser finns som vanligt på heavens-above.

dat           tid           h          dat            tid          h
27/10    05.59   25     28/10     05.11    21
29/10    06.00   30     30/10     05.12    28
31/10    04.25   23       1/11     05.13    32
31/10    06.01   32
2/11       04.26   26       3/11      05.14    30
2/11       06.02   27
4/11       04.28   24       5/11      05.15    24
4/11       06.03   20

Men så den tråkiga brasklappen på slutet, vad man kan se på himlen bestäms av det normalt usla vädret när vi närmar oss november. Så ta alla chanser, sen kan det vara mulet tre veckor i sträck…

Måne, planeter och ISS

På den tidiga kvällshimlen (omkring 20.30) ser vi Jupiter och Saturnus lågt i söder och Mars lika lågt i öster, dvs ekliptikaplanet lutar bara lite mot horisonten. Längs ekliptikan vandrar också månen, som (pga denna låga lutning, se Nordiskt problem) inte börjar synas förrän ca 20/9, när den redan är 16% belyst. Den 25/9 står den (två tredjedels belyst) mellan och under Jupiter och Saturnus, och når 2/10 (en dag efter full ) fram till Mars. I slutet av september gör också rymdstationen ISS en serie kvällspassager, så att man från södra Sverige samtidigt kan se månen, tre ljusa planeter samt ISS! Tidtabellen här är för Värnamo, men på heavens-above kan man som vanligt få detaljer för den egna orten.

dat                  kl            h                 dat               kl            h
21-22/9    20.58    24         22-23/9     20.11    21
.                                                           22-23/9    21.45    20
23-24/9    21.00    31         24-25/9     20.12    28
.                                                          24-25/9    21.47    20
25-26/9    21.01   32          26-27/9     20.14    32
27-28/9    19.26   31          28-29/9     20.15    30
27-28/9    21.03   27
29-30/9    19.28   32        30/9-1/10    20.16    24
29-30/9    21.04   20
1-2/10       19.29    27              ( 2-3/10   20.18    16)
3-4/10       19.30    20

Den årliga Astronomins dag och natt äger rum lördag 26/9, och utom live-visningar kan man detta coronaår hitta många nätbaserade evenemang.

Den allra ljusstarkaste planeten, Venus, syns som vacker morgonstjärna i öster vid 5-tiden, och den 3/10 passerar den mycket nära stjärnan Regulus, se Himlascener. Den avtagande månen vandrar uppåt längs ekliptikan, och syns nu högt på himlen på morgnarna. Den 14/10 bildar den ett ovanligt vackert par med Venus, och även 15/10 går det att se en smal skära i öster före 6.

Efter 9/10 är månen borta från kvällshimlen, och man har en mörk period med möjligheter att t.ex. studera vintergatan.

Fyra planeter och ISS

Jupiter och Saturnus dominerar kvällshimlen nere i söder, medan Mars ännu tvekar lågt i öster. Mars stiger medan Jupiter och Saturnus går ner, men redan vid 2-tiden går Venus upp i nordost. Den 25/8 är månen halv, och om man tittar med fältkikare kan man strax efter 21.30 se stjärnan beta i Skorpionen komma fram bakom den ljusa randen efter en ockultation. Himlen är ljus och månen står lågt, men den som har fri horisont åt sydväst kan försöka titta. Sen ökar fasen från kväll till kväll, och månen är 81% full vid Jupiter den 28/8, 89% vid Saturnus den 29/8, se Himlascener. Den är nästan full både 1/9 och 2/9, och fortfarande 88% belyst när den når Mars den 5-6/9. På morgonen den 6/9 står Mars så nära månen att man kan leta upp den på en dagsljus himmel, se Himlascener. Månen rör sig vidare uppåt längs ekliptikan, och den går upp före midnatt ända fram till den 12/9. Sen kan man se den ovanför Venus i ostnordost vid 03-tiden den 14/9 och som vackert smal skära i gryningen den 15/9 och 16/9.

Mellan den 2/9 och 10/9 kan man på morgonhimlen utom månen, Mars och Venus även se rymdstationen ISS passera. Tidtabellen här är för Värnamo, men detaljer för den egna orten finns som vanligt på heavens-above.

dat       kl       höjd         dat       kl       höjd

2/9    04.44   24       3/9     03.57   21
.                                           3/9     05.33   32
4/9    04.45   30       5/9     03.58   28
.                                           5/9     05.34   30
6/9    04.46   32       7/9     03. 59   31
.                                           7/9     05.35   24
8/9    04.47   28       9/9     04.00   26
10/9  04.48   20

Månskenet dränker nog ganska effektivt vintergatan fram till ungefär 10/9, men sedan har vi åter tio kvällar med fina förutsättningar. Det gäller bara att också ta sig till en plats utan för mycket störande mänskliga ljus, se avsnittet Titta själv! Detta kan verka deprimerande svårt, men redan en liten resa bort från de värsta ljusen kan göra underverk. Själv bor och observerar jag ca 5 km SSV om centrala Värnamo, vilket gör himlen mot norr och nordost otrevligt upplyst. Söderhimlen är dock viktigare, och den är ännu någorlunda mörk. Nedanstående fisheyebild av (nästan) hela himlavalvet visar det övertydligt: Värnamo (uppåt i bild) gör norrhimlen så upplyst att bara de ljusare stjärnorna syns, medan man åt söder och sydväst har mörk himmel och kan se  vintergatans komplicerade mönster.

Så mitt råd till alla stadsbor är alltså: Gör en liten resa ut i mörkret och upptäck att stjärnorna finns!

Mörk himmel igen

Julis astronomiska höjdpunkt, komet NEOWISE, blir nu snabbt svagare, och kan inte längre ses med blotta ögat. Med fältkikare eller kamera bör den vara observerbar någon vecka till, när den rör sig i Berenikes hår fram mot gränstrakterna mellan Björnvaktaren och Jungfrun. Man kan spana efter den så snart det blivit någorlunda mörkt, dvs i södra Sverige nu före midnatt. Månen är ett extra problem i sammanhanget, eftersom den redan är 75% full och kommande. Det är alltså även av detta skäl bråttom med kometspaningen.

Planetmässigt står Jupiter och Saturnus bra till (men lågt!) i söder vid 23-tiden. Månen syns nära Jupiter 1/8, nära Saturnus 2/8, och efter full 3/8 börjar den sakta avta. Den 8-9/8 står en trekvartsfull måne rakt till höger om Mars, lågt i öster omkring 23.30, och följande kväll står den nedanför till vänster om den röda och ljusstarka planeten. Venus är morgonstjärna, och kan ses lågt i nordost redan från klockan 02. Den 15/8 ser man en avtagande månskära ovanför till höger om Venus, den 16/8 rakt vänster om planeten, se Himlascener.

Efter ungefär 10/8 har vi månfria kvällar, och från södra Sverige kan man passa på att se på vintergatans ljusaste delar nere i Skytten och Skorpionen, med Jupiter och Saturnus som extra utsmyckning till vänster. Dagarna kring den 12/8 kan man också som vanligt spana efter Perseidmeteorer. Man ser oftast fler när Perseus står högre på himlen efter midnatt, men i år har då också månen gått upp och stör lite. Den är dock bara ca 39% belyst den 12-13/8, och ännu mindre de följande nätterna. Den 21/8 är månen tillbaka på kvällshimlen, och efter den 25/8 är det slut med vintergatsstudierna.