Mörk himmel igen

Julis astronomiska höjdpunkt, komet NEOWISE, blir nu snabbt svagare, och kan inte längre ses med blotta ögat. Med fältkikare eller kamera bör den vara observerbar någon vecka till, när den rör sig i Berenikes hår fram mot gränstrakterna mellan Björnvaktaren och Jungfrun. Man kan spana efter den så snart det blivit någorlunda mörkt, dvs i södra Sverige nu före midnatt. Månen är ett extra problem i sammanhanget, eftersom den redan är 75% full och kommande. Det är alltså även av detta skäl bråttom med kometspaningen.

Planetmässigt står Jupiter och Saturnus bra till (men lågt!) i söder vid 23-tiden. Månen syns nära Jupiter 1/8, nära Saturnus 2/8, och efter full 3/8 börjar den sakta avta. Den 8-9/8 står en trekvartsfull måne rakt till höger om Mars, lågt i öster omkring 23.30, och följande kväll står den nedanför till vänster om den röda och ljusstarka planeten. Venus är morgonstjärna, och kan ses lågt i nordost redan från klockan 02. Den 15/8 ser man en avtagande månskära ovanför till höger om Venus, den 16/8 rakt vänster om planeten, se Himlascener.

Efter ungefär 10/8 har vi månfria kvällar, och från södra Sverige kan man passa på att se på vintergatans ljusaste delar nere i Skytten och Skorpionen, med Jupiter och Saturnus som extra utsmyckning till vänster. Dagarna kring den 12/8 kan man också som vanligt spana efter Perseidmeteorer. Man ser oftast fler när Perseus står högre på himlen efter midnatt, men i år har då också månen gått upp och stör lite. Den är dock bara ca 39% belyst den 12-13/8, och ännu mindre de följande nätterna. Den 21/8 är månen tillbaka på kvällshimlen, och efter den 25/8 är det slut med vintergatsstudierna.

Sommarplaneter, ISS och tredje gången kometgillt

Det är fortfarande mycket ljust på nätterna, och man får till en början nöja sig med att observera efter midnatt. Före 01 kan man i alla fall lätt känna igen paret Jupiter+Saturnus i söder samt en ljusstark och röd Mars i öster. Från södra Sverige kan man efter mitten av juli börja se Venus som morgonstjärna, men på ljus himmel efter 02.30. Månen går från nära full till vänster om Jupiter och Saturnus den 7/7 till drygt halv under Mars den 12/7. Den blir sedan en allt smalare skära som går upp allt senare. Den 17/7 omkring 02.30 bildar den ett fint par med Venus, se Himlascener.

Efter två kometbesvikelser under våren har vi nu faktiskt en tredje som ett (litet) plåster på såren. Komet C/2020 F3 (NEOWISE) är ännu nära solen på himlen, men den rör sig på så hög deklination att den går att se mot norr när det är som mörkast. Kometen var i perihelium den 3 juli, och nådde då  nästan magnitud 0. Ljusstyrkan avtar nu snabbt, men den syns från södra Sverige nästan med blotta ögat. Det är dock bäst att använda fältkikare för att se den korta svansen (riktad mest uppåt bort från solen nere under horisonten). Om man tittar vid midnatt står kometen nästan rakt mot norr, nedanför till vänster om Capella. Den rör sig uppåt och åt vänster, och når samma höjd som Capella den 13-14/7. Den 18-19/7 står kometen nära Stora Björnens framben iota UMa, och vid månadsskiftet har den redan hunnit fram till Berenikes Hår. Mina bilder från 11-12/7 finns här.

Rymdstationen ISS har åter en lång kombinerad synbarhetsperiod, med först bara morgonpassager, som sedan går över mot kvällstid. Tiderna är för Värnamo, men mer detaljerade data finns som vanligt på heavens-above.

dat                   kl          h               dat            kl           h
8-9/7          02.39   25         9-10/7    01.52    22
10-11/7    02.40   31        11-12/7    01.52   29
12-13/7    01.04   25       13-14/7     00.17   21
12-13/7    02.41   31       13-14/7    01.53    32
.                                                       13-14/7    03.29  23
14-15/7    01.05   31       15-16/7    00.17   28
14-15/7    02.41   27       15-16/7    01.53   30
16-17/7    23.29   25       17-18/7    00.18   32
16-17/7    01.05   31       17-18/7    01.54   23
16-17/7    02.42   19
18-19/7    23.30   31       19-20/7    22.42   28
18-19/7    01.06   27       19-20/7    00.18   30
20-21/7    23.28   32       21-22/7    22.40   32
20-21/7    01.04   20       21-22/7    00.16   24
22-23/7    23.30   27       23-24/7    22.42   30
24-25/7    23.31   20       25-26/7    22.43   24

Efter nymåne den 20/7 har vi en vecka utan månstörning, och från sydligaste Sverige kan man börja titta på vintergatan, med Jupiter och Saturnus dekorativt nere till vänster. Förhoppningsvis kan vi också ännu se komet NEOWISE i nordväst. Mars står vid midnatt lågt i öster, men det är bara att vänta ett par timmar så fortsätter den uppåt. Den dominerar redan nu detta stjärnfattiga område i Fiskarna, liksom den kommer att göra hela hösten i en gynnsam opposition. Från 27/7 ungefär är månen tillbaka, och från 30/7 dränker den nog både vintergata och komet.

Sommarplaneter

På den ljusaste sommarhimlen ser man inte mycket av stjärnor, men när det är som mörkast klockan 01 kan man från södra Sverige se Jupiter och Saturnus lågt i sydost. Natten 8-9/6 (efter klockan 01) kan man spana efter månen, så syns planeterna nära ovanför. Mars håller sig först ännu undan, men den 13/6 omkring 02.30 pekas även den ut av månen. Himlen är redan mycket ljus när paret går upp, och utom i sydligaste Sverige behöver man nog en fältkikare för att se Mars nära ovanför den avtagande halvmånen. I början av juli går Mars upp vid 1-tiden, och från södra och mellersta Sverige kan man då se tre ljusa planeter: Utom Mars lågt i öster har man Jupiter och Saturnus nästan i söder, men även de ganska lågt.

Efter passagen nära solen den 3/6 går Venus inte lätt att se som morgonstjärna förrän i slutet av juli. Det slumpar sig dock så att den på midsommaraftons förmiddag den 19/6 faktiskt ockulteras av månen. Detta är spännande och ovanligt, men sker så nära solen på himlen att man måste ha teleskop för att se det, se tidtabell och detaljer på Himlascener. Det dröjer också till slutet av juni innan man lätt ser månen igen. Den är halv 27-28/6, och ökar sedan i fas kväll för kväll, men hela tiden lågt på himlen. Den 5-6/7 har den gått ett varv och står som full åter nära Jupiter och Saturnus. Jupiter syns rakt ovanför månen, med Saturnus lite till vänster, men på grund av det starka månskenet är det bäst att använda fältkikare.

Fler planeter och kanske en komet

Efter sin långa glansföreställning står Venus nu allt lägre i nordväst på kvällarna och försvinner snabbt in mot solen. Intressant nog kommer samtidigt Merkurius fram i en kort kvällssynlighet så att planeterna möts den 21/5 och 22/5. Bara i södra Sverige har man dock en vettig chans att se något på den ljusa himlen, se Himlascener. Nymånen kommer också fram den 24/5, och syns sedan med ökande fas röra sig framåt längs ekliptikan. Den är halv i Lejonet 29-30/5 och full den 5-6/6, teoretiskt lite inne i jordens halvskugga (se Himlascener). Man kan också mer aktivt börja spana efter Jupiter och Saturnus (som hela året vandrar i par). Ännu går de inte upp förrän vid 2-tiden, men i månadsskiftet maj/juni närmare 01, när det också är som mörkast. I juni ser man dem då lågt i sydsydost, allt lägre och på allt ljusare himmel ju längre norrut man befinner sig. Den 8-9/6 går månen efter klockan 01 upp i sydost, och man kan med fältkikare se Jupiter och Saturnus ovanför i samma synfält.

Det var länge sen vi såg en komet med blotta ögat, och ”C/2019 Y4 Atlas” troddes allmänt bli den nästa nu i vår. På klassiskt oberäkneligt kometvis splittrades den dock i april i flera bitar, och ljusstyrkan avtog igen. Intressant nog har det sedan dykt upp en annan komet, ”C/2020 F8 SWAN”, som kan ses med blotta ögat och på foton visar en lång svans. Den ljusnar fortfarande, men när den nu blir synlig från Sverige är problemet att våra nätter inte längre är mörka. Utom längst i söder är himlen vid astronomisk midnatt (klockan 01) otrevligt ljus, och svansen riskerar att drunkna i himmelsbakgrunden. Från omkring 17/5 är kometen efter midnatt synlig lågt i norr, och stiger för var natt lite högre. Med fältkikare bör man kunna se åtminstone ett suddigt huvud. Om svansen syns så är den riktad uppåt, bort från solen, som ju befinner sig rakt ner under horisonten. Vid perihelium den 27/5 syns kometen  klockan 01 rakt i norr, ett stycke till höger om Capella, som den sedan praktiskt nog passerar nära 1-3 juni. Himlen har då blivit ännu ljusare, och kometen närmar sig alltmer solen och blir svår att se.

Även rymdstationen ISS har en fortsatt synlighetsperiod. Så här års kan man se den passera upp till tre gånger per natt, och den är ljusstark nog för att ses även på ljus himmel. Tidtabellen är för Värnamo, men detaljerade data för valfri ort finns som vanligt på heavens-above.

.    dat                kl            h             dat           kl            h
13-14/5    01.32   30     14-15/5    00.44   28
13-14/5    03.08   27     14-15/5    02.20   30
15-16/5    23.56   24     16-17/5    23.09   21
15-16/5    01.33   32     16-17/5    00.45   32
15-16/5    03.09   20     16-17/5    02.21   24
17-18/5    23.57   30     18-19/5    23.09   28
17-18/5    01.33   27     18-19/5    00.46   30
19-20/5    22.22   24     20-21/5    23.10   32
19-20/5    23.58   32     20-21/5    00.46   24
19-20/5    01.34   20
21-22/5    23.59   28     22-23/5    23.11   30
23-24/5    23.59   20     24-25/5    23.12   24

Venus är fortfarande vacker Aftonstjärna, medan Plejaderna och Aldebaran sjunker neråt för varje kväll. Den 25/4 syns en mycket smal månskära till höger om Aldebaran, och den 26/4 kan vi se en lite bredare ända fram till midnatt, nedanför till vänster om Venus. Kring midnatt 27-28/4 kan man i fältkikare lägga märke till det karakteristiska paret my och eta i Tvillingarna till vänster om månskäran, och månen vandrar sedan vidare förbi Regulus 1-2/5 och Porrima (gamma i Jungrun) 4-5/5. Månen är nästan full både 6-7/5 och 7-8/5, och syns ovanför Antares efter midnatt den 8-9/5. Från södra Sverige kan man dagarna kring 10/5 se Venus nära Oxens övre hornspets (beta Tauri), men från Norrland är himlen så ljus att stjärnan nog är osynlig.

Jupiter och Saturnus finns nära tillsammans på morgonhimlen i sydost, men syns egentligen bara från allra sydligaste Sverige, på ljus himmel. Bästa chansen att se dem är den 15/4 eller den 12/5, när man har månen att sikta mot, se Himlascener för april resp maj. Tidiga morgnar kan man också se ISS passera. Den har under maj ett långt synlighetsintervall, där passagerna till en början bara sker efter midnatt. Tidtabellen är som vanligt för Värnamo, med detaljer på heavens-above.

dat       kl       h         dat       kl       h

5/5   03.59  22      6/5  03.12  18
7/5   04.01  29      8/5  03.13  26
9/5   02.26  22    10/5  03.15  31
9/5   04.02  32
11/5 02.28  29    12/5  01.39   26
11/5 04.04  29    12/5  03.17   31
13/5 02.30  32    14/5  01.42   31
.                                        14/5  03.18   26
15/5 00.55  29
15/5 02.31  29

Venus!

Venus står nu som allra bäst till på kvällshimlen och strålar i väster till nordväst från skymning till midnatt. (För den som inte är förberedd kan synen definitivt leda till UFO-spekulationer). Som en ytterligare rolighet på denna redan speciella himmel kan vi under en dryg vecka också se kvällspassager av rymdstationen ISS. Tiderna här är för Värnamo, men man kan få mer detaljer på heavens-above. (Observera tidssprånget när sommartiden börjar den 29/3).

dat      kl     höjd      dat     kl    höjd
22/3   19.52    20        23/3    20.40   28
24/3   19.53    27        25/3   20.41   32
26/3   19.54    31        27/3   20.42   28
28/3   19.54    30        29/3   21.43   21
30/3   20.55    25        31/3   21.40   14
1/4     20.56   17

En smal nymåne kan ses den 26/3, och den är fortfarande fin tillsammans med Venus den 27/3 och 28/3. Nästa kväll har månen nått fram till Hyaderna, och man kan faktiskt se en ockultation av stjärnan epsilon Tauri omkring klockan 21.25, se vidare Himlascener för mars. Venus närmar sig snabbt Plejaderna, och blir en osannolik fältkikarsyn när den passerar genom hopen den 2-4 april.

På morgonhimlen kan man från sydligaste Sverige se en mycket ovanlig gruppering av alla de tre yttre planeterna Mars, Jupiter och Saturnus tätt tillsammans. På grund av vårekliptikans flacka lutning mot horisonten (se Nordiskt problem ) har man dock chans bara under en kort stund vid 5-tiden (04 före 29/3), lågt i sydost på ljus himmel. Mars är som närmast Jupiter den 20/3, och passerar Saturnus omkring 1/4. Den 15/4 finns halvmånen mellan Jupiter och Saturnus, medan Mars troligen är osynlig, se Himlascener för april.

På de tidiga kvällarna den 26-28/2 passerar månen förbi Venus (nära nedanför till vänster den 27/2) vilket förstås är slående vackert. Den 2/3 har månen växt till halv trevligt nära ovanför Aldebaran, men sedan blir den snart så ljus att den mest stör. Den är full under Lejonet 9/3, och är borta från kvällshimlen omkring 13/3, så att man kan njuta av Orion och vinterhimlen (och kolla om Betelgeuze fortfarande är så ovanligt svag som den varit på sistone). Venus kommer högre och högre, och går inte ner förrän bortåt 23.

På morgnarna har vi redan från de sista dagarna i februari en serie ISS-passager. Tiderna här är för Värnamo, men man kan alltid hitta lokala förutsägelser på heavens-above.

dat         kl       höjd                 dat        kl       höjd
27/2     06.03     24            28/2     05.15     20
29/2     06.04     30              1/3     05.16     28
2/3       04.29     24              3/3     05.17      32
2/3       06.05     32
4/3       04.30     30              5/3      05.19     30
4/3       06.06     28
6/3       04.31     32              7/3      05.19      24
8/3       04.32     27              9/3      05.20      17
10/3     04.33     19

Vid de tidigaste passagerna (omkring 04.30) bör man kunna se rymdstationen lite magiskt komma fram ur jordskuggan en bit upp på himlen (vilket jag ännu som morgontrött missat..). Vid de sena passagerna (omkring 06.05) är himlen redan ljus, men man har chans att se Jupiter nere vid horisonten i sydost. Från sydligaste Sverige kanske man också kan se Mars till höger och Saturnus till vänster om Jupiter. Mars närmar sig Jupiter alltmer, och man kan se dem tillsammans med den avtagande månskäran i en tät grupp den 18/3, se Himlascener.

Eftersom detta aktuellt råkar sammanfalla med månaden finns mycket redan beskrivet i Himlascener, så jag hänvisar dit för detaljer. Där står dock inget om ISS, som ännu några kvällar kan ses passera på kvällshimlen. Banan ändras sakta hela tiden, framför allt av atmosfärisk inbromsning, och den uppmärksamme märker att de Värnamo-tider jag angav i förra Aktuellt nu ändrats med några minuter:
1/2   18.36   27              2/2   17.48   30
3/2   18.37   20              4/2    17.50   24

Annars är det Venus som dominerar de tidiga kvällarna, och förstås månen, som redan är halv natten 1-2/2. Den blir snabbt allt mer dominerande, passerar Aldebaran 3-4/2 och är full ovanför Regulus den 9/2. Sen ska man passa på att spana efter Merkurius under en halvbra (men årets bästa) kvällssynlighet ca 5-15/2. Med Venus som vägvisare kan man titta nere åt höger vid horisonten vid 18-tiden, så bör man kunna se Merkurius, lättast i början av perioden. När månen försvunnit från kvällshimlen (efter den 13/2 ungefär) kan man beundra Orion och vinterhimlen som nu står som bäst till i söder vid 20-tiden. Vackrast blir det sen med tillägg av Venus och nymånen 26-28/2.

På morgonhimlen kan man från sydligaste Sverige börja spana efter Mars och Jupiter, lättast när den avtagande månskäran passerar förbi den 18/2 och 19/2.

På den tidiga kvällen syns nu Venus allt bättre, och den vandrar snabbt framåt i ekliptikan. En bländande måne passerar genom Hyaderna den 7/1, men inga ljusa stjärnor ockulteras. Månen är dock inte full förrän den 10/1, då vi kan se en s.k penumbral månförmörkelse på lagom kvällstid. Månen når inte riktigt fram till jordens kärnskugga, dvs sett från månen blir solen bara partiellt förmörkad. Mellan ungefär 19.30 och 20.50 ser man i alla fall tydligt att månens underdel är mörkare än överdelen, och kring maximum 20.10 bör det vara mycket tydligt. Den avtagande månen går upp allt senare på kvällarna, men syns t.ex. vid 21-tiden den 13/1 i öster nedanför till vänster om Regulus. Sedan kan man under ett par veckor mera ostört betrakta Orion och vinterhimlen. Orions röda superjätte Betelgeuze har på senare tid varit ljussvagare än på flera decennier, och det är intressant att jämföra med Aldebaran som normalt varit den svagare.

I den mörkaste vintern räcker det att stiga upp halv sju för att ännu se en (vårlig) natthimmel, även om den är lite torftig jämfört med kvällarnas. Från södra Sverige kan man 7-9/1 se Mars passera stjärnan Acrab (beta i Skorpionen), se Himlascener. Den 17/1 syns halvmånen rakt ovanför Spica, och den 20/1 finns en tjock månskära mycket nära Acrab, ovanför till höger om Antares. Ovanför till vänster om Antares finns också Mars, som ännu inte gör något väsen av sig. Den 21/1 är skäran smalare och finns nu nedanför till vänster om Mars.

När nymånen åter syns på kvällen den 27/1 eller 28/1 är det i sällskap med Venus, och därför högst sevärt, se Himlascener. Ännu några dagar är månen en trevlig skära, men blir i februari mer av ett bekymmer, när den lyser allt starkare på vinterhimlen. En trevlighet i månadsskiftet är dock att vi kan se ISS på kvällstid. Tiderna är för Värnamo, men på heavens-above kan man få detaljer för valfri ort.

dat          kl      höjd      dat        kl       höjd

25/1    19.15    20        26/1     18.28    24
27/1    17.40    20        28/1     18.28    30
27/1    19.16    26
29/1    17.40    27        30/1     18.29    32
29/1    19.16    28
31/1    17.40    32          1/2     18.29    28
31/1    19.17    25
2/2      17.41    31           3/2     18.29    21
2/2      19.17    17
4/2      17.41    25

Venus och ISS

Det blir allt svårare att se Saturnus, men 10-13/12 passerar en iögonenfallande Venus förbi, och från södra Sverige kan man då se den åtminstone i fältkikare. Titta alltså efter Venus på den ljusa himlen lågt i sydväst omkring 16.30, så finns Saturnus (65 gånger ljussvagare…) ovanför eller till höger i samma fältkikarfält. Venus går fortsatt ner tidigt, men har försiktigt börjat på det som till våren blir den paradföreställning som Aftonstjärna vi kan se vart åttonde år.

Månen är full nära Aldebaran den 11/12, passerar eta och my i Tvillingarna på dagtid 13/12, och blir som avtagande så småningom också ett bra morgonobjekt. Vi kan se den på morgonen vid 7-tiden nära Regulus den 17/12, nära Porrima (gamma i Jungfrun) den 20/12, ovanför Spica den 21/12 och i ett fint par med Mars den 23/12, se Himlascener. När månen kommer fram igen på kvällen bildar den ett vackert par med Venus den 29/12, från sydligaste Sverige kanske även 28/12. Månen är ungefär halv 2/1 och 3/1 och nästan 90% full när den åter når Aldebaran den 7/1.

Under jul och nyår kan man också på morgnarna se rymdstationen ISS passera över himlen. Tidtabellen här är för Värnamo, men på heavens-above kan man få tiderna för valfri ort. En extra rolighet med de tidiga (5.30- eller 6.20-serierna) morgonpassagerna är att man då ser ISS utan förvarning komma fram ur jordskuggan ett stycke upp på himlen.

dat         tid          h            dat           tid       h
24/12    7.11    19
26/12    7.10    26        27/12     6.21    22
28/12    5.33    18        29/12     6.21    28
28/12    7.09    31
30/12    5.32    24        31/12     6.20    31
30/12    7.08     31
1/1         5.32     27          2/1          6. 16    30
1/1         7.07     26
3/1         5.31     25           4/1          6.18    23
3/1         7.06     19
5/1         5.30     21