Aktuellt 9/12 2020 – 6/1 2021

Jupiter ifatt Saturnus

I skymningen är det nu paret Jupiter/Saturnus som drar blickarna till sig. Jupiters 12-årsvarv kring solen kombinerat med Saturnus 30-årsvarv betyder att de två jätteplaneterna möts bara vart 20:e år. Denna gång passerar Jupiter också ovanligt nära, bara 6 bågminuter under Saturnus den 21/12. Planeterna ligger mindre än en måndiameter från varandra hela veckan 18-24 december, och är ett spännande mål med blotta ögat, fältkikare eller teleskop. Problem nummer ett är att paret befinner sig både nära solen och på låg deklination, dvs man måste titta lågt i sydväst redan  omkring 16.30. I  Norrland får man titta ännu tidigare, och längst i norr är det tyvärr svårt att se något alls. Problem nummer två är det eländiga vädret, där det lätt kan gå två veckor utan klar himmel, så att även vi i söder missar allt det roliga. Efter den 21/12 ökar avståndet mellan planeterna igen, nu med den snabbare Jupiter till vänster. Paret går ner tidigare och tidigare, och kan knappast ses efter 3 januari. (Ekliptikans vårlutning gör dem faktiskt sedan osynliga från Sverige i ett halvår fram till juli 2021!). På den tidiga kvällen ser vi också Mars högre upp i söder. Den lyser ännu hyggligt starkt i ett annars stjärnfattigt område mellan Fiskarna och Väduren. Venus sjunger på sista versen som morgonstjärna, men syns fortfarande lågt i sydost vid 07-tiden. Den 10-12/12 ser man en successivt smalare månskära ovanför till höger om Venus, men den riktigt smala skäran nedanför till vänster den 13/12 kan bara ses från södra Sverige, se Himlascener.

Meteorsvärmen Geminiderna, med maximum kring Lucia, har på senare år gett många stjärnfall. I år är alltså månen helt ur vägen, så det kan vara lönt att titta nätterna 12-13/12 eller 13-14/12. Man måste dock hitta ett mörkt ställe med fri sikt åt många håll, och vara så varmt klädd att man kan stanna ute en timme eller så. Utom de stjärnfall man då ganska säkert ser kan man njuta av vinterns fina stjärnhimmel, med Orion i spetsen.

Månen kommer tillbaka den 17/12, sevärt nära Jupiter och Saturnus, se Himlascener. Fasen ökar successivt, och vi ser den två tredjedels full under Mars den 23/12. Fullmånen står högt i Tvillingarna den 29/12, och en fortfarande stark (85% full) avtagande måne syns ovanför Regulus den 2/1. Efter den 5/1 går månen inte upp förrän efter midnatt.

På morgnarna mellan jul och nyår kan vi också se rymdstationen ISS göra en serie passager, enligt följande tidtabell för Värnamo. Detaljer för den egna orten finns på heavens-above. De tidiga passagerna kring 05.45 är mest intressanta eftersom man då ser satelliten komma ut ur jordens skugga en bit upp på himlen.

dat           tid       h                      dat       tid       h
22/12    7.19     20
24/12    7.20     27            25/12    6.31     24
26/12    5.45    20             27/12    6.33     30
26/12    7.21    32
28/12    5.46    27             29/12    6.34     32
28/12    7.22    31
30/12    5.47    31             31/12    6.35     28
30/12    7.23    25
1/1          5.48    30                 2/1       6.36     21
3/1          5.49    23

6 thoughts on “Aktuellt 9/12 2020 – 6/1 2021

  1. Hej!

    Tack för fin information året runt som vi har mycket nytta av (& ser fram emot fortsatta uppdateringar).
    Önskar dig och din familj God Jul & Gott Nytt År!

  2. Såg för många år sedan ett sånt här planetmöte i planetariet i Stuttgart när man visade stjärnhimlen för år 0 vilket skulle kunna vara ”Betlehems stjärna” . Vilket planetmöte var det?

    1. År 0 finns ju egendomligt nog inte, utan man går direkt från 1 F.Kr. till 1 E.Kr. Och just dessa år finns ingen stark kandidat. I juni år 2 F.Kr. skedde en tät konjunktion mellan Jupiter och Venus som bör ha varit spektakulär och ofta nämns i dessa sammnhang, så kanske var det den?

      1. ”År 0 finns ju egendomligt nog inte” — det beror på vilket sätt att räkna år som du har valt. Med kronologisk årsräkning har du rätt — året innan år 1 e.Kr. var år 1 f.Kr. och något mellanliggande år 0 fanns inte. Detta har sitt ursprung i de romerska siffrorna som ju saknade en symbol för noll. Negativa tal fanns heller inte i de romerska siffrorna, så enligt den kronologiska årsnumreringen är alla år positiva, men det finns år f.Kr. och år e.Kr. Skriver man ingen av dessa underförstås e.Kr.

        Men den kronologiska årsnumreringen är lite knölig. Vilka år är t.ex. skottår? Vi börjar vid år 8 e.Kr. och räknar baklänges: år 4 e.Kr., år noll — hoppsan det fanns ju inte så det blir år 1 f.Kr. Skottåren tidigare än så blir år 5 f.Kr., år 9 f.Kr,, osv, osv, osv…

        Astronomerna införde därför ett annat sätt att räkna år: man skippar f.Kr. och e.Kr. och låter istället åren vara positiva eller negativa. Eller noll. Skottåren från år 8 och bakåt blir då: +8, +4, 0, -4, -8, … vilket känns betydligt naturligare. Då fungerar regeln ”årtal jämnt delbara med fyra” även för år före året +1.

        Den astronomiska årsräkningen användes av t.ex. Theodor von Oppolzer i hans monumentala verk ”Canon der Finsternisse” som publicerades 1887. Den tabulerade alla solförmörkelser från år -1207 (som alltså blir 1208 f.Kr.) och år +2161. Hans månförmörkelsetabell sträckte sig från år -1206 till år +2163. Och hans årtal inkluderar år noll: https://archive.org/details/canonderfinstern00oppo/page/116/mode/2up

        1. Hej Paul, trevligt att du följer med här! Såklart är det mer logiskt med år 0, men Venus/Jupiter var väl 2 f.Kr, dvs -1 astronomiskt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.