ISS och svårobserverad månförmörkelse

Vi är inne i den ljusaste tiden på året, när man inte ens i södra Sverige ser många stjärnor före midnatt. Det finns knappast heller några synbara planeter, utan det är månen vi får koncentrera oss på. I bl.a. USA kan man se en spännande total månförmörkelse den 16/5, men Sverige ligger för långt åt öster, så månen har hunnit gå ner långt innan totaliteten börjar. Från större delen av Sverige kan man bara möjligen ana halvskuggefasen. Den börjar omärkligt omkring 03.30 med månen på väg ner i sydväst, men från och med 04.15 bör man tydligt kunna se att månens vänstra halva är mörkare än den högra. Då har månen redan gått ner sett från norra och östra Sverige, och det är bara i sydväst som man med fri horisont hinner se den partiella förmörkelsen börja klockan 04.29. Den som tittar ut över Öresund får en spännande månnedgång, men solen går förstås upp samtidigt. Nästa natt kan man från södra Sverige med fältkikare titta efter stjärnan Antares nära nedanför den fortfarande nästan fulla månen, i söder omkring 01.30.

Som jag beskrev i förra Aktuellt flyter synbarhetsperioderna för rymdstationen ISS samman, och den är nu synlig tidigare på kvällarna, delvis på ganska ljus himmel. Tidtabellen är för Värnamo, men man kan alltid få exakta data för sin egen ort på heavens-above.

.    dat               kl            h             dat              kl             h
15-16/5     23.23    26      16-17/5    22.35     22
15-16/5     01.00    31      16-17/5    00.11     32
17-18/5     23.23    31      18-19/5     22.35    29
17-18/5     00.59    26      18-19/5     00.11     29
19-20/5     23.22    31       20-21/5    22.34     32
19-20/5     00.58    18       20-21/5    00.10     22
21-22/5     23.22     26      22-23/5    22.34     29
23-24/5     23.21     19      24-25/5    22.33     23

Efter förmörkelsen (som definitionsmässigt måste ske nära ekliptikaplanet) rör sig månen ner under ekliptikan, som redan i sig själv ligger på låga deklinationer. Den är därför svår att se ända tills den från ungefär 3/6 åter syns som smal skära i Tvillingarna. Sedan ser vi den successivt växa till halv i Lejonet och trekvartsfull i Jungfrun. Kring midnatt den 11-12/6 kan man med fälkikare se den trevliga dubbelstjärnan Zubenelgenubi (alfa i Vågen) nära ovanför den nu 90% belysta månen. (Utan kikare bländar månen så att man inte alls ser den jämförelsevis svaga stjärnan.) Fullmåne infaller mitt på dagen den 14/6, vilket innebär att månen ser lika full ut natten 13-14/6 som natten 14-15/6.

Fyra planeter finns fortfarande längs den fellutande morgonekliptikan, men i juni kan man från sydligaste Sverige börja spana efter Saturnus. Man får dock vänta till efter klockan 2, när planeten syns lågt i ostsydost på en ljusnande himmel, nära stjärnorna gamma och delta i Stenbocken.