Jupiter, Saturnus, vintergatan och Perseiderna

Den 24 juli kan man se en nästan full måne lågt i sydost vid 23-tiden, med den strålande Jupiter ett stycke åt vänster. Saturnus är betydligt ljussvagare och kan vara svår att urskilja ovanför månen. Nästa kväll den 25/7 har man månen nedaför till höger om Jupiter, och kan då lättare se Saturnus längre åt höger. De båda planeterna finns ännu nära varandra på himlen, och kommer båda till opposition i augusti. Saturnus har dock en otrevligt sydlig deklination, och kommer inte ens i Skåne mer än 15 grader över horisonten. Från södra Sverige syns planeterna bra redan vid 23-tiden, men längre norrut får man vänta åtminstone till midnatt. Den avtagande månen rör sig uppåt längs ekliptikan och kan ännu ses några dagar in i augusti. Den 2-3/8 syns den efter klockan 01 som en tjock skära ovanför Aldebaran i ostsydost. Saturnus är i opposition den 2/8 och står alltså då samtidigt som högst i söder. Sedan stör månen allt mindre, och från södra Sverige kan man efter midnatt se vintergatans ljusaste delar från Svanen ner mot horisonten, se bild på Himlascener. I Norrland är himlen ännu för ljus, och man får vänta en månad till nästa mörkerperiod. Även för observationer av meteorsvärmen Perseiderna är det en stor bonus att månen är ur vägen. Nätterna kring den 12/8 är det  spännande att hålla utkik, och om man är ute en halvimme eller så på en mörk plats ser man ganska säkert ett antal stjärnfall. De tycks alla komma från en punkt (radianten) i stjärnbilden Perseus, och eftersom denna stiger allt högre framåt småtimmarna ser man då fler meteorer. Månen är tydligt tillbaka som halv den 15/8, och passerar nära ovanför Antares den 16/8. Från och med 18/8 stör månen ut vintergatan, och när den åter når Jupiter och Saturnus den 20-22/8 är den nära full, se Himlascener.