Måne och planeter:

Merkurius syns i två omgångar på kvällstid, som bäst i februari och lite sämre i maj. Den enda morgonsynligheten kommer i början av november. Venus syns som dålig morgonstjärna i början av året och ännu sämre aftonstjärna i slutet av december, men i stort sett inte alls däremellan. Mars och Jupiter har däremot i februari oppositioner med bara en veckas mellanrum, och de syns därför tillsammans och ovanligt bra hela våren. Mars är sedan osynlig resten av året, medan Jupiter kommer fram som morgonplanet från och med oktober. Saturnus syns tidiga kvällar i början av året, och sen hela nätterna efter oppostionen i oktober. Månbanan har sin uppstigande nod ganska nära innan vårdagjämningspunkten, så deklinationen kan tidvis nå extrema värden. Sett från norra Norrland kan månen då stanna flera dygn helt över eller helt under horisonten.

Ockultationer och förmörkelser

Från Sverige syns under 2027 inga riktigt sevärda förmörkelser, men halvskuggeförmörkelsen av månen den 21 februari är i alla fall så stor att den märks. Den ovanligt långa totala solförmörkelsen över norra Afrika den 2 augusti syns i Sverige som en liten partiell förmörkelse och allra längst i norr inte alls. Månen ockulterar inga planeter eller ljusstarka stjärnor, men några gånger stjärnhopen Plejaderna.

Sammanfattning:

Sammantaget kan man väl säga att 2027 är ett ganska normalt år vad gäller astronomi med blotta ögat. Det finns roligheter att titta på, men inget riktigt uppseendeväckande. När det gäller astronomi i vårt klimat vet vi också hur ofta alla förutsagt intressanta vyer förblir osynliga bakom moln. Vad man lyckas observera vet man aldrig i förväg, bara att det hjälper att veta vad man ska titta efter när molnen håller sig undan.