Måne och planeter:

För Merkurius är det ett ganska dåligt år, med en enda bra kvällselongation så tidigt som i februari, och en enda bra morgonelongation så sent som i november. Venus syns som aftonstjärna i februari-maj och sedan som morgonstjärna i november-december. Mars börjar året i konjunktion med solen, men blir på grund av ekliptikalutningen inte synlig förrän till hösten, inför oppositionen  i februari 2027. Jupiter och Saturnus har oppositioner lagom långt från varandra, så att någon av dem oftast syns, och ibland båda. Jupiter kommer till opposition redan i januari och syns bra på kvällstid hela våren, och sen på höstens morgonhimmel. Saturnus hade sin förra opposition i september 2025, och  syns ännu på kvällarna i januari/februari. Nästa opposition kommer sen i oktober 2026, så planeeten syns bra även hela hösten. Månbanan har även 2026 sin uppstigande nod nära vårdagjämningspunkten, så årstidseffekten blir extra stor. Månen får tidvis extrema deklinationer, dvs den kan vara flera dygn helt över eller helt under horisonten sett från norra Norrland.

Ockultationer och förmörkelser:

Månen ockulterar den ljusa stjärnan Regulus den 29/3, men bara sett från södra Sverige. Från hela landet syns däremot flera ockultationer av Plejaderna. I augusti ser vi ovanligt nog först en stor partiell solförmörkelse och 14 dagar senare slutet av en påföljande månförmörkelse.

Slutsats:

Sammantaget betyder detta att 2026 liksom 2025 bjuder på klart fler  roligheter än normalt. När det gäller astronomi i vårt klimat vet vi dock också hur ofta alla förutsagt intressanta vyer förblir osynliga bakom moln. Vad man i slutänden lyckas observera vet man aldrig, bara att det hjälper att veta vad man ska titta efter när molnen håller sig undan.