Merkurius och solförmörkelse

På kvällarna är det månen som dominerar, till en början lågt på himlen i söder, men successivt allt mer iögonenfallande.Den passerar den 5/10 som en 80% tilltagande oval under Saturnus, står som nästan full nära under Jupiter den 8/10, men når inte förrän den 14/10 som 78% avtagande oval fram till Mars i Oxen. Från och med ungefär 18/10 är månen ur vägen på kvällstid, och vi kan utan störning se vintergatans stora båge från västsydväst till ostnordost. De tre planeterna spänner en nästan lika lång båge längre ner, från Saturnus i sydsydväst  till Mars i ostnordost. Starkast lyser förstås Jupiter i sydsydost.

På morgnarna har man nu årets andra bra tillfälle att se Merkurius. Tack vare att det fortfarande är sommartid räcker det att vara uppe vid 6-tiden för att mellan ungefär 5/10 och 15/10 se planeten som en ensam stjärna lågt över horisonten i öster. I slutet av perioden får man dock se upp med stjärnan Arkturus som står på samma låga höjd längre år nordost, se Himlascener

Efter den 20/10 ser man vid 6-tiden på morgnarna en imponerande vinterhimmel (med Mars) i söder, samtidigt med månens successivt krympande skära i öster. Den 23/10 är den perfekt smal med vackert jordsken, och ännu morgonen därpå kan man efter 06.30 med fältkikare försöka få syn på en extremt smal  (bara 2% av månens diameter!) skära.

Den 25/10 kan vi vid middagstid se en ganska stor partiell solförmörkelse, se Himlascener för exaktare tider. Bara med speciella solförmörkelseglasögon kan man titta mot solen, och det säkraste är alltid att med en kikare försöka projicera en solbild på en vit skärm. Förmörkelsen syns bra från hela Sverige, för ovanlighets skull t.o.m. bättre ju längre norrut man befinner sig.

Sent i oktober och in i november gör rymdstationen ISS en serie morgonpassager. Tider och höjder är för Värnamo, men på heavens-above kan man som vanligt få aktuella data för den egna orten. (Tiderna ser diskontinuerliga ut eftersom vi har skiftet från sommar- till normaltid den 30/10.

dat                 kl             h                 dat              kl             h
25/10       05.47     14          26/10       06.33     24
27/10       05.44     20          28/10       06.31     30
29/10       05.41     27          30/10       05.28     32
29/10       07.17     30
31/10       04.39     30              1/11       05.25     28
31/10       06.15     25
2/11          04.36     27              3/11       05.22    22
4/11          04.34     19

Den exakta nymånen inföll förstås vid solförmörkelsen den 25/10, men på grund av ekliptikans höstlutning ser vi inte förrän omkring 31/10 månen på kvällstid igen. Den 1/11 syns en tjock halvmåne nedanför till höger om Saturnus och den 4/11 står den stora (85%) ovala månen nedanför till höger om Jupiter.

Vi har nu först en 10-dagarsperiod med en iögonenfallande måne på kvällarna. Den syns nära Saturnus den 8/9, är i stort sett full både 9/9 och 10/9, och syns sen nära nedanför Jupiter den 11/9. Månen rör sig stadigt uppåt längs ekliptikan, och syns ännu den 15/9 redan vid 22-tiden, som en 70% avtagande oval under Plejaderna. Den 16/9 står en tjock avtagande halvmåne nära ovanför Mars, och den är precis halv när den på kvällen den 17/9 passerar Oxens hornspetsar (beta och zeta Tauri). Tillsammans med månen ser vi förstås kvällsplaneterna Saturnus, Jupiter och Mars, se Himlascener. Saturnus var i opposition den 14 augusti, men rör sig ännu sakta åt höger i Stenbocken. Jupiter är också på väg åt höger i ett område i Fiskarna utan ljusstarka stjärnor. Den når sin ovanligt gynnsamma opposition den 26/9 och lyser hela månaden med en magnitud nära -3. Mars vandrar vidare åt vänster i Oxen, redan avsevärt ljusstarkare än Aldebaran.

Från och med den 18/9 kan vi räkna med att månperioden är över och kanske då flytta över intresset på vintergatan som vid 21.30-tiden fortfarande är en sevärdhet. Vi har också en period med trevliga kvällspassager av rymdstationen ISS. Tidtabellen här är för Värnamo, med detaljer för valfri ort på heavens-above.

dat            kl           h              dat          kl           h
18/9      21.26    21        19/9     20.39    21
20/9      21.26    28        21/9     20.38    28
22/9     19.49     25        23/9     20.37    32
22/9      21.25    30
24/9      19.48    30        25/9     20.36    30
24/9      21.24    26
26/9      19.48    32        27/9     20.35    24
26/9      21.23    20
28/9      19.46    28        29/9     20.34    17
30/9      19.45    21

Som vanligt denna årstid kan man på morgnarna se fina avtagande månskäror, och den 23/9 vid 5-tiden ockulteras nästan stjärnan eta i Lejonet, se Himlascener. Efter ny den 25/9 dröjer det igen länge innan man ser månen på kvällarna, tidigast kanske kring 1/10 från södra Sverige, och flera dagar senare från norra Norrland.

Perseider, planeter, vintergata och ISS

Augusti kommer med mycket att titta på. Perseidmeteorerna (med maximum omkring 12/8) störs av en full måne, och det är bäst att passa på några dagar innan maximum. Det går då att vänta tills månen frampå småtimmarna gått ner och Perseus samtidigt står högt i öster. Saturnus når sin opposition den 14/8, och syns alltså ganska nära (ovanför till vänster) om fullmånen natten 11-12/8. Vid midnatt ser vi också Jupiter stråla i ostnordost, medan Mars ännu står lågt i Oxen i ostnordost. Månen passerar Jupiter den 15-16/8 och Mars(extra sevärt) den 19-20/8, se Himlascener. Den avtagande månskäran är vacker under Tvillingarna den 24/8, (långt) ovanför Venus den 25/8, och bara med lite möda urskiljbar till vänster om planeten den 26/8. För att Venus ska vara uppe måste man vänta till efter klockan 04, och himlen är ljus. Från norra Norrland kan man titta redan vid 3-tiden, men himlen är ännu ljusare. Inte förrän ungefär 5/9 blir månen igen synlig på kvällstid, från norra Norrland knappast förrän 8/9.

Efter den 21/8 är månen borta från kvällshimlen, och de närmsta två veckorna har man årets bästa chans att se de ljusstarkaste delarna av vintergatan lågt över horisonten i söder. Kravet är en mörk himmel, långt från stadsljus, och ju längre söderut man befinner sig, desto bättre.

I början av september gör rymdstationen ISS en serie passager tidigt på morgnarna. Tidtabellen här är för Värnamo, men man kan som vanligt få aktuella data för sin egen ort från heavens-above.

dat             kl             h                dat          kl              h
31/8      04.40       24
1/9         03.51       20            2/9       04.38       30
3/9         03.50       26            4/9       04.37       32
3/9         05.25       31
5/9         03.49       30            6/9       04.36       29
5/9         05.25       25
7/9         03.48       25            8/9       04.34       22
7/9         05.23      18

Måne, planeter och ISS

Fullmånen den 13/7 är påtagligt stor, men också med så sydlig deklination att den är helt osynlig från Östersund och norrut. De avtagande faserna syns bättre, och kan användas för att peka ut de morgonplaneter som hela våren dolt sig för oss nordbor. Klockan 01.30 är det någorlunda mörkt, och vi kan den 15-16/7 se Saturnus ovanför en stor oval måne. Planeten står rätt lågt  i sydsydost, nära stjärnan delta i Stenbocken. På samma höjd i ostsydost ser man också den strålande Jupiter, och i öster, lite lägre, också den rödaktiga Mars. Väntar vi en timme kommer också Venus upp i nordost, men då på ljus himmel nära solen. Den 18-19/7 står månen nära nedanför till höger om Jupiter, och den 21-22/7 har vi den nära till vänster om Mars. Den 26/7 omkring 03.15 ser vi en smal månskära ovanför till höger om den strålande Venus, lågt över horisonten i nordost. Den 27/7 kan man se en ännu smalare månskära rakt till vänster om Venus, extra vackert med fältkikare.

Den pågående serien av ISS-passager fortsätter, och rymdstationen är så iögonenfallande ljusstark att man lätt ser den även på ljus himmel. Tider och höjder är för Värnamo, men som vanligt finns aktuella data för valfri ort på heavens-above.

.   dat                  kl             h                   dat               kl              h
13-14/7      23.24      20          14-15/7     00.12      30
13-14/7      01.00      32          14-15/7     01.48      28
13-14/7      02.37      24
15-16/7      23.24      27          16-17/7     00.12      32
15-16/7      01.00      30          16-17/7     01.48      21
15-16/7      02.36      17
17-18/7      23.23      31          18-19/7     00.11      28
17-18/7      00.59      25
19-20/7      23.23      31          20-21/7     00.11      21
19-20/7      00.59      17
21-22/7      23.22      25          22-23/7    22.33      28
23-24/7      23.21      18          24-25/7    22.33      22

Efter nymånen 28/7 dröjer det på grund av den ogynnsamma geometrin länge innan man kan se månen ordentligt, men när nattmörkret i början av augusti  återvänder till södra Sverige är detta bara ett plus. Om man väntar till efter midnatt kan man fram till åtminstone den 8/8 se en fin vintergata. Sedan är månen svår att undvika, även om den i norra Norrland gömmer sig helt under horisonten 7-10/8.

Midsommarens natthimmel är ljus och stjärnfattig. Från södra Sverige kan man kring midnatt i alla fall se Sommatriangelns Vega (alfa i Lyran) högt i sydost. En bra bit ner finns Altair (alfa i Örnen), och triangeln fullbordas med den lite svagare Deneb (alfa i Svanen) uppe till vänster. Den rödaktiga Arkturus (alfa i Björnvaktaren) lyser starkt i västsydväst, och lågt över horisonten i norr kan finns Capella (alfa i Kusken). Sommarfullmånen den 14/6 står ovanligt lågt, både den och de avtagande faserna fram till den 17/6 är helt osynliga norr om Sundsvall. Även därefter är månen svår att se från norra Sverige. Den 18-19/6 omkring 01.30 kan man från södra Sverige se en fortfarande trekvartsfull måne gå upp, och då med Saturnus ovanför till höger.

Hela våren har man ju från sydligare latituder kunnat följa Mars, Jupiter och Saturnus på morgonhimlen, men vårt ”nordiska problem” med ekliptikalutningen har gjort dem osynliga för oss. Efter sommarsolståndet 21/6 blir förhållandena så småningom gynnsammare. Från 1 juli kan man titta efter Saturnus redan 00.30, och den stiger stadigt högre från natt till natt. Den syns nära ovanför stjärnan delta i Stenbocken, och man ser att den rör sig sakta åt höger relativt denna. Från 10 juli ungefär kan man också börja se Jupiter lågt i öster. Månen är tillbaka som skära omkring midnatt 2-3/7 och den 6-7/7 kan man med fältkikare se stjärnan Porrima nära till höger om den kommande halvmånen. Den 10-11/7 kring midnatt har månen nått Antares, som man från södra Sverige (också med fältkikare) kan se nedanför till vänster. En ny låg fullmåne kommer den 13-14/7.

Utom månen och Jupiter är rymdstationen ISS det ljusstarkaste man kan se på himlen. En lång serie ISS-passager börjar omkring 5/7. Den preliminära tidtabellen här är för Värnamo, men aktuellare data för valfri ort får man på heavens-above. Passagerna fortsätter fram till 23/7, så fortsättning följer i nästa Aktuellt.

dat                 kl            h                   dat                 kl            h
5-6/7        02.30      20             6-7/7          01.42      16
7-8/7        02.29      27             8-9/7          01.41      23
.                                                              8-9/7          03.17      32
9-10/7      00.53     19           10-11/7      01.40      30
9-10/7      02.29     31           10-11/7      03.17      28
11-12/7    00.52     27           12-13/7      00.03      23
11-12/7    02.28     31           12-13/7      01.39      32
.                                                              12-13/7     03.16      22
13-14/7    23.15    19            14-15/7       00.01      29
13-14/7    00.51    31            14-15/7       01.38      29
13-14/7    02.27    25

ISS och svårobserverad månförmörkelse

Vi är inne i den ljusaste tiden på året, när man inte ens i södra Sverige ser många stjärnor före midnatt. Det finns knappast heller några synbara planeter, utan det är månen vi får koncentrera oss på. I bl.a. USA kan man se en spännande total månförmörkelse den 16/5, men Sverige ligger för långt åt öster, så månen har hunnit gå ner långt innan totaliteten börjar. Från större delen av Sverige kan man bara möjligen ana halvskuggefasen. Den börjar omärkligt omkring 03.30 med månen på väg ner i sydväst, men från och med 04.15 bör man tydligt kunna se att månens vänstra halva är mörkare än den högra. Då har månen redan gått ner sett från norra och östra Sverige, och det är bara i sydväst som man med fri horisont hinner se den partiella förmörkelsen börja klockan 04.29. Den som tittar ut över Öresund får en spännande månnedgång, men solen går förstås upp samtidigt. Nästa natt kan man från södra Sverige med fältkikare titta efter stjärnan Antares nära nedanför den fortfarande nästan fulla månen, i söder omkring 01.30.

Som jag beskrev i förra Aktuellt flyter synbarhetsperioderna för rymdstationen ISS samman, och den är nu synlig tidigare på kvällarna, delvis på ganska ljus himmel. Tidtabellen är för Värnamo, men man kan alltid få exakta data för sin egen ort på heavens-above.

.    dat               kl            h             dat              kl             h
15-16/5     23.23    26      16-17/5    22.35     22
15-16/5     01.00    31      16-17/5    00.11     32
17-18/5     23.23    31      18-19/5     22.35    29
17-18/5     00.59    26      18-19/5     00.11     29
19-20/5     23.22    31       20-21/5    22.34     32
19-20/5     00.58    18       20-21/5    00.10     22
21-22/5     23.22     26      22-23/5    22.34     29
23-24/5     23.21     19      24-25/5    22.33     23

Efter förmörkelsen (som definitionsmässigt måste ske nära ekliptikaplanet) rör sig månen ner under ekliptikan, som redan i sig själv ligger på låga deklinationer. Den är därför svår att se ända tills den från ungefär 3/6 åter syns som smal skära i Tvillingarna. Sedan ser vi den successivt växa till halv i Lejonet och trekvartsfull i Jungfrun. Kring midnatt den 11-12/6 kan man med fälkikare se den trevliga dubbelstjärnan Zubenelgenubi (alfa i Vågen) nära ovanför den nu 90% belysta månen. (Utan kikare bländar månen så att man inte alls ser den jämförelsevis svaga stjärnan.) Fullmåne infaller mitt på dagen den 14/6, vilket innebär att månen ser lika full ut natten 13-14/6 som natten 14-15/6.

Fyra planeter finns fortfarande längs den fellutande morgonekliptikan, men i juni kan man från sydligaste Sverige börja spana efter Saturnus. Man får dock vänta till efter klockan 2, när planeten syns lågt i ostsydost på en ljusnande himmel, nära stjärnorna gamma och delta i Stenbocken.

Vårens Merkurius

Månen är full till vänster om Spica den 16/4 och är efter den 19/4 osynlig före midnatt. Om man är uppe tidigt kan man den 18/4 vid 4-tiden med fältkikare se den avtagande månen intressant nära under dubbelstjärnan Zubenelgenubi (alfa i Vågen). Venus, Mars, Jupiter och Saturnus finns alla på för oss för oss fel sida av ekliptikan, och är i praktiken osynliga. Däremot har Merkurius i slutet av april sin bästa kvällssynlighet för året och kan (igen från och med ungefär 18/4) ses nedanför till höger om Plejaderna, se Himlascener för april. I maj försvinner Merkurius in mot solen igen, men den 2/5 kan man med fältkikare se den tillsammans med en smal månskära och Plejaderna, se Himlascener för maj. Den 3 och 4 maj är månskäran lättare att se, och sedan växer den vidare kväll för kväll. Kring midnatt den 9-10/5 syns en tjock halvmåne i västsydväst mellan alfa (Regulus) och gamma i Lejonet. Den 12-13/5 rör sig månen fram mot Porrima (gamma i Jungfrun) och när det börjar ljusna vid 3-tiden sker faktiskt en ockultation, se Himlascener.

I maj kan vi också se rymdstationen ISS. Vi är nu så långt framme mot sommaren att ISS inte längre har separata perioder med morgon- respektive kvällssynlighet. Vi har i stället en enda längre period där ISS först syns tidiga morgnar efter midnatt och sedan sena kvällar före midnatt. Morgonpassagerna råkar man ju inte se av en slump, men om man är uppe någon natt (för Porrima-ockultationen t.ex!) kan man passa på att titta. Passagetider och -höjder är för Värnamo, men detaljerade data för den egna orten finns alltid på heavens-above.

dat                    kl              h                    dat                 kl              h
1-2/5          04.09        19
3-4/5          04.08        26                 4-5/5        03.20      23
5-6/5          02.31        19                 6-7/5        03.19      29
5-6/5          04.07        31
7-8/5          02.30        26                 8-9/5        03.13      32
7-8/5          04.06        31
9-10/5        02.29       31            10-11/5        01.40       28
9-10/5        04.05       26            10-11/5        03.16       29
11-12/5     00.53       18            12-13/5        01.39       32
11-12/5     02.28       31            12-13/5        03.15       23
13-14/5     00.50       30             14-15/5       00.01       28
13-14/5     02.26       27             14-15/5       01.37       30
15-16/5     23.12       24
15-16/5     00.49       31

I nästa Aktuellt fortsätter listan med fler kvällspassager.

Vårdagjämningen infaller den 20/3, och det blir snabbt ljusare på kvällarna.  Vi kan ännu se Orion och vinterhimlen, men bara när det precis blivit mörkt vid 20-tiden. Den 27/3 kommer (tyvärr) sommartiden, och all astronomi förskjuts till ytterligare en timme senare. Efter midnatt kan man några dagar se en oval avtagande måne, men den går upp allt senare, och stör allt mindre. I brist på planeter får vi nöja oss med vårens fattigare stjärnhimmel, där i alla fall Lejonet är trevligt att återse.

Månaden rolighet är annars en serie ISS-passager, men just kring vårdagjämningen är serien ganska kort. Tider och höjder är för Värnamo, men man kan alltid få data för den egna orten på heavens-above.

dat          kl          höjd            dat         kl         höjd
.                                                      20/3    20.03      21
21/3     20.50      23           22/3    20.04      28
23/3     19.16      25           24/3    20.04      32
23/3     20.52      29
25/3     19.17      31           26/3     20.05     30
25/3     20.53      27
27/3     20.17      32           28/3     21.05     24
27/3     21.52      20
29/3     20.18      27

Ekliptikans opraktiskt låga morgonlutning gör att vi missar en planetsamling med Venus, Mars och Saturnus nära tillsammans. När också månen kommer förbi den 28/3 blir det från sydeuropa och USA en spektakulär morgon, medan vi från Skåne bara möjligen kan få syn på Venus, och från Norrland inte ens det.

Men sen får vi fina kvällsmånskäror den 3 och 4 april, och kan följa månens växande fram till fullmånen bredvid Spica den 16/4, se Himlascener.

Vinterhimmel utan planeter

På kvällarna ser vi till en början vinterhimlen utan månstörning, med Orion i söder redan klockan 19, precis när det blivit mörkt. Det finns inga planeter att se, men vi kan följa vintergatans stora båge från Orion upp genom Perseus och Cassiopeia och ner till Svanen i nordväst. Den som har fri horisont åt norr kan se Vega på sin lägsta punkt under Polstjärnan vid 20-tiden. Den avtagande månen syns på efternatten och passerar den 24/2 nära ovanför Antares, se Himlascener. På morgnarna kan vi i gryningen före klockan 6 se Venus, men den blir allt svårare att se lågt över horisonten i sydost.

Kring månadsskiftet gör rymdstationen ISS en serie morgonpassager enligt följande tidtabell för Värnamo. På heavens-above kan man få detaljerade data för sin egen ort.

dat           kl          höjd           dat            kl          höjd
22/2        6.22       19
24/2        6.21       26            25/2       05.33        22
26/2        4.45       19            27/8       05.33        29
26/2        6.21       31
28/2        4.45       26              1/3        05.32        32
28/2        6.21       31
2/3           4.44       31              3/3        03.57        20
.                                                          3/3        05.32        29
4/3           4.44       31              5/3        03.57        20
.                                                          5/3        05.32        23
6/3          4.43        27              7/3         05.31       16
8/3          4.43        19

Månen kommer tillbaka som vacker skära den 4/3 och 5/3, men sedan den passerat Plejaderna den 8/3 blir månskenet snabbt otrevligt ljust. Fullmånen kommer den 17-18/3 på gränsen mellan Lejonet och Jungfrun,  och den 19/3 efter 22 kan vi se Spica under den avtagande ovala månen i sydost.

Farväl till Jupiter

Före klockan 18 kan vi fortfarande se Jupiter lågt i västsydväst, men efter 10/2 är den i praktiken osynlig. Den som bor i Skåne med fri horisont åt sydväst kan försöka se en mycket smal månskära den 2/2. Titta nere vid horisonten under Jupiter omkring 17.50, helst med fältkikare. Annars får vi vänta till 3/2, när en vacker skära syns ovanför till vänster om Jupiter. Sedan växer månen kväll för kväll, och börjar redan 8/2 som halv dominera vinterhimlen. Den passerar mellan Aldebaran och Plejaderna den 9/2, syns under Pollux den 13/2, och står som full den 16/2 rakt ovanför Regulus. Som avtagande passerar den 19/2 nära Porrima (gamma i Jungfrun), och från Norrland blir det även en ockultation, se Himlascener. Från 20/2 är de tidiga kvällarna månfria, och Orion och Sirius blir åter huvudaktörer. Glöm inte att också från dem följa vintergatans stora båge genom Perseus, Cassiopeia och Cepheus ner till Svanen i nordväst.

Planeten Mars har hunnit så långt från solen att den borde vara synlig på morgnarna, men ekliptikans vårlutning gör den i praktiken osynlig. Venus går att se som morgonstjärna lågt i sydost vid 6-tiden, men bara för att den ligger ett stycke ovanför ekliptikan. Den 24/2 vid 5-tiden kan man från södra Sverige se stjärnan Antares nära nedanför den avtagande halvmånen i sydsydost.