Intressanta morgonhimlar och många ockultationer

I motsats till stjärnhimlens regelbundna årstidsändringar bildar de fem ljusstarka planeterna ett alltid växlande mönster. Vi kan beräkna deras positioner långt i förväg, och deras vandringar mellan stjärnorna ter sig varje år rätt olika. Under 2007 slumpar det sig så att vi kan se Venus och Saturnus både på vårkväller och höstmorgnar, medan Jupiter har en mycket ogynnsam placering långt söderut i ekliptikan och bara kan ses med svårighet under våren. I nordligaste Sverige kommer den nästan inte över horisonten på hela året. Mars har en gynnsam opposition i slutet av december, och den syns därför väl under höstens morgnar. Merkurius har egentligen bara två synbarhetsperioder, på kvällar i februari och på morgnar i november.

Sammantaget betyder detta att de vackraste planethimlarna infaller tidiga morgnar under hösten. Det som utmärker 2007 är annars att månen kan ses passera framför (ockultera)  tre ljusa planeter (Saturnus, Mars och Venus), stjärnan Regulus, samt stjärnhopen Plejaderna, vilket under ett och samma år är mycket ovanligt. Vi har också en fin total månförmörkelse (3 mars), och det enda tråkiga med 2007 är alltså att observerandet kräver lite uppoffringar av nattsömnen.